I väntan på Pierrot

Hans alabastermask har burits in
Sju jungfrur gråter hejdlöst, se och hör!
Nu börjar regnet falla som snart nog upphör
Publik är ett patrask,
Det hörs, som när en duk av silke förs
Ut med en stav av glas
Det kallas visst extas!
Här kommer han till sist, han gör musik
Nu, jungfrur gråter, man frågar sig «varför?»
Jo, där är visst en man som stör och rubbar vår artist
Nu vilda skrin, «bravissimo!», «fy fan!»
Din Picasso, din charlatan
Du är en skam, du är en pest
Det kallas visst protest!
Inte din dag i dag, pauvre Pierrot!
Jungfrurna hyssjar: Ssss — försvinn!
Då kallas extra vaktkonstapel in!
Han slår ett slag: Vi fäller vår ridå!
Så där, och sätter punkt för din karriär
Nu är du pank och fågelfri
Det kallas visst sorti!
Hans alabastermask har gått i kras
Jungfrurna gråter hejdlöst på jungfrurs vis
Kärlek vill jungfrur ha till varje pris
Lägg skärvorna i en ask, doft av extas
Seså, nu tar vi in en ny pierrot
Den gamle vill ingen se
Det kallas visst succé!