Modersvingen

Nu vill jag sjunga om modersvingen,
som mig betäcker i nödens strid.
Nu vill jag vila vid moders hjärtat,
där blir jag stilla, där får jag frid.
Det modershjärtat har ej sin like,
i trofast kärlek det ser jag nog!
Vem fattar höjden, vem mäter djupet,
utav den kärlek som för oss dog?
Ty jag vill glömma all livets smärta,
all tidens oro, all jordens ve
och tyst mig gömma blott vid det hjärta,
vars nåd och huldhet jag nu fått se.
Det modershjärtat har ej sitt like,
i trofast kärlek det ser jag nog!
Vem fattar höjden, vem mäter djupet,
utav den kärlek som för oss dog?
Det modershjärtat har ej sitt like,
i trofast kärlek det ser jag nog!
Vem fattar höjden, vem mäter djupet,
utav den kärlek som för oss dog?