Arvid Genom Isen

En kväll nu i vintras hade sjön frusit för första gången
Om man gick till mitten såg man in genom ditt fönster
Där var du, jag ropade ditt namn och du tittade ut
Öppnade och svarade, men jag stod tyst i mörkret
Sen på morgonen sa mamma att nere vid stranden
Hade hon sett en varningsskylt och ett avspärrningsband
En pojke som gått ut på isen och isen hade brustit
Kände inte igen hans namn
Du berättade i klassen hur du hört honom den kvällen
Arvid hette han
Han skulle gå i årskurs två
Du skrev en dikt som du gav till hans föräldrar
Och frågade om dom hade en bild du kunde få
Du gick med fotot i din ficka och visade för alla
Nån frågade om han spökade och var du inte rädd
Du sa att nej det kändes som om han var din bror
Och jag lät bli att fråga hur du tänkte att han vetat vad du hette
Arvid som du inte kände ramlade genom isen
Och nu är våren här
Du lägger blommor på hans grav
Om jag bara sagt nåt då när du stod där i fönstret
Om isen varit tunnare
Då kunde det varit jag