Ja, det var då

Ja, det var då, min vän
Ja, det fanns en gång ett litet värdshus,
där vi ofta träffades vi två.
Där skrattade vi bort en massa kvällar
och drömde tusen drömmar i det blå.
Ja, det var då min vän, en gång för länge sen.
En härlig tid som verkade stå still.
Ja, vi var unga då, vi ville sjunga då,
vi ville dansa, höra livet till.
La la la la la la, la la la la la la,
ja, det var då, oh, oh, ja, det var då.
Sedan rusar åren plötsligt från oss.
Alla illusionerna försvann.
Om vi hade mötts och pratat minnen,
skulle vi ha skrattat åt varann.
Ja, det var då min vän, en gång för länge sen…
Men ikväll gick jag förbi vårt värdshus.
Skratten var desamma än idag.
Men i dörrens glas såg jag en spegling
av en ensam kvinna, var det jag?
Ja, det var då min vän, en gång för länge sen…
Då med ens jag hör en välkänd stämma.
Nån ropade mitt namn, ja, det var du.
Vi är äldre nu, men lika kloka,
bär på samma gamla dröm ännu.
Ja, det var då min vän, en gång för länge sen…